Lite av en slump såg jag att jag hade boken "El choco" av Markus Lutteman i bokhyllan, en bok jag någon gång fått men aldrig riktigt kommit för mig att läsa. Då jag nu ändå hade boken i min ägo så föll valet ganska naturligt på just den boken.
I El choco berättar Markus Lutteman historien om Jonas Andersson som pågrund av sitt drogmissbruk och därav växande skulder hamnar i en situation där han tar "jobbet" att smuggla hem kokain från Bolivia för att bli kvitt sina skulder. Jonas blir ertappad med 2.8kg kokain i väskorna på flygplatsen i La paz och åker hamnar därav i det bolivianska fängelset San pedro.
Vid ett flertal tillfällen så finner jag mig själv tvivla på hur troligt det är att informationen i boken är helt korrekt, det går in på detaljnivå när den beskriver personerna Jonas träffar på i fängelset samt händelser i Bolivia både medans Jonas befinner sig där och innan. Men när jag läst ut boken stöter jag på en omfattande källhänvisning som innefattar ett tiotal böcker, nästan femtio artiklar, minst lika många dokument samt intervjuer med nästan trettio personer. Markus Lutteman har helt klart gjort sin research inför att ha skrivit den här boken och inte bara nöjt sig med att berätta Jonas historia. Detta är nog den stora skillnaden på när en journalist får för sig att skriva den här typen av bok till skillnad från när en författare gör det. Det gömda är ju ett tacksamt exempel pga all kritik den fått för hur mycket i böckerna som egentligen är sant.
Jag sträck läste ut boken på mindre än ett dygn då det var svårt att släppa boken, för att att få någon att läsa ut en nästan 400 sidors tjock bok på så kort tid så räcker det antagligen inte med en bra historia. Markus lyckas otroligt bra med att blanda bokvärldens berättelse konst med mer journalistiskt "rakt på" berättande. Man slipper halvsidorna med miljöbeskrivningar samtidigt som jag som läsare tycker mig få en ganska bra blick över hur miljöerna ser ut mycket tack vare Jonas egna foton som finns i boken samt de kortare beskrivningarna som jag antar kommer från Jonas eget minne.
Så är det journalistik litteratur eller litterär journalistik? I fallet "El choco" så kan jag inte riktigt komma på ett annat sätt att berätta Jonas historia och ge den rättvisa på annat sätt än i bokform. Samtidigt som Markus i sitt berättande lyckas ge läsaren en inblick i världspolitiken och Bolivias som land. Just för att boken verkar så ärlig utan att försöka romantisera eller överdriva händelser för att fånga läsaren så skulle jag kalla det journalistisk litteratur. Sedan att allt kanske inte utspelat sig precis som det är beskrivit i boken tar jag som givet då det vore omöjligt för Jonas och de andra som blivit intervjuade att minnas dialoger etc precis när man berättar om skeenden flera år tillbaka. Jag ser helt klart bara fördelar med att den här typen av litteratur finns, dels pågrund utav att jag inte ser något annat sätt att göra historien rättvisa men också för att det når mycket fler personer på det här sättet.
Läs den!
