Journalistikens viktigaste uppgift är som Kovach och Rosenstiel skriver, att hålla sig till sanningen.
Den nya sortens medier som "gjort intrång" i journalistiken har sannerligen gjort den uppgiften svårare att kontrollera och verifiera för både läsarna och journalisterna.
Att det är en ny tid där och att dessa nya medier är här för att stanna är ingenting man kan medla om, och läsarens egna ansvar att vara källkritisk blir ännu viktigare. Jag tror personligen att dagens medieanvändare är såpass tränade att de tar nyheter de hittar på bloggar etc. med en nypa salt tills de får den verifierad av någon de litar på.
Det är tyvärr här problemen börjar, vilka litar vi på? Svaret är ganska givet då det är dessa aktörer som byggt upp en förtroende som passats vidare i generationer, gammelmedierna. Men vad händer då när gammelmedierna börjar rapportera nyhetsrykten från de sociala medierna? Jag personligen har sett ett antal exempel där en tidning tar upp något från vad de klassar som en trovärdig blogg eller en status från någon på facebook som utger sig från att vara någon annan och publicerar det som nyheter. Här börjar förtroendet som vi så länge haft för gammelmedierna att kompromissas.
En logisk förklaring till tidningarnas jakt på att vara först med nyheter utan att ta reda på om de faktiskt är sanna är intåget av nättidningarna. I och med att vi inte längre bara får våra nyheter på dagen och kvällen, utan 24/7 online så har det främsta konkurrensvapnet blivit att vara först. Än så länge rör det sig om ganska triviala nyheter som kändisskvaller och sportnyheter. Men har inte gränsen korsats redan där? Hur länge kommer vi hålla nyheter från våra pålitliga medier som trovärdiga? Som det skrivs i The elements of journalism så ligger journalistens främsta ansvar mot oss läsare, inte mot deras chefer. Något som verkar ha börjats glömmas bort.
Förr var det objektiviteten vi oroade oss över, kommer det vara sanningshalten i framtiden? Kommer Patty Calhouns ord om att sökandet efter sanningen fortsätter, i framtiden passa bättre in på läsarna än journalisterna?
onsdag 23 februari 2011
torsdag 4 november 2010
Blogginlägg C: När blir journalistik fiktion?
Lite av en slump såg jag att jag hade boken "El choco" av Markus Lutteman i bokhyllan, en bok jag någon gång fått men aldrig riktigt kommit för mig att läsa. Då jag nu ändå hade boken i min ägo så föll valet ganska naturligt på just den boken.
I El choco berättar Markus Lutteman historien om Jonas Andersson som pågrund av sitt drogmissbruk och därav växande skulder hamnar i en situation där han tar "jobbet" att smuggla hem kokain från Bolivia för att bli kvitt sina skulder. Jonas blir ertappad med 2.8kg kokain i väskorna på flygplatsen i La paz och åker hamnar därav i det bolivianska fängelset San pedro.
Vid ett flertal tillfällen så finner jag mig själv tvivla på hur troligt det är att informationen i boken är helt korrekt, det går in på detaljnivå när den beskriver personerna Jonas träffar på i fängelset samt händelser i Bolivia både medans Jonas befinner sig där och innan. Men när jag läst ut boken stöter jag på en omfattande källhänvisning som innefattar ett tiotal böcker, nästan femtio artiklar, minst lika många dokument samt intervjuer med nästan trettio personer. Markus Lutteman har helt klart gjort sin research inför att ha skrivit den här boken och inte bara nöjt sig med att berätta Jonas historia. Detta är nog den stora skillnaden på när en journalist får för sig att skriva den här typen av bok till skillnad från när en författare gör det. Det gömda är ju ett tacksamt exempel pga all kritik den fått för hur mycket i böckerna som egentligen är sant.
Jag sträck läste ut boken på mindre än ett dygn då det var svårt att släppa boken, för att att få någon att läsa ut en nästan 400 sidors tjock bok på så kort tid så räcker det antagligen inte med en bra historia. Markus lyckas otroligt bra med att blanda bokvärldens berättelse konst med mer journalistiskt "rakt på" berättande. Man slipper halvsidorna med miljöbeskrivningar samtidigt som jag som läsare tycker mig få en ganska bra blick över hur miljöerna ser ut mycket tack vare Jonas egna foton som finns i boken samt de kortare beskrivningarna som jag antar kommer från Jonas eget minne.
Så är det journalistik litteratur eller litterär journalistik? I fallet "El choco" så kan jag inte riktigt komma på ett annat sätt att berätta Jonas historia och ge den rättvisa på annat sätt än i bokform. Samtidigt som Markus i sitt berättande lyckas ge läsaren en inblick i världspolitiken och Bolivias som land. Just för att boken verkar så ärlig utan att försöka romantisera eller överdriva händelser för att fånga läsaren så skulle jag kalla det journalistisk litteratur. Sedan att allt kanske inte utspelat sig precis som det är beskrivit i boken tar jag som givet då det vore omöjligt för Jonas och de andra som blivit intervjuade att minnas dialoger etc precis när man berättar om skeenden flera år tillbaka. Jag ser helt klart bara fördelar med att den här typen av litteratur finns, dels pågrund utav att jag inte ser något annat sätt att göra historien rättvisa men också för att det når mycket fler personer på det här sättet.
Läs den!
I El choco berättar Markus Lutteman historien om Jonas Andersson som pågrund av sitt drogmissbruk och därav växande skulder hamnar i en situation där han tar "jobbet" att smuggla hem kokain från Bolivia för att bli kvitt sina skulder. Jonas blir ertappad med 2.8kg kokain i väskorna på flygplatsen i La paz och åker hamnar därav i det bolivianska fängelset San pedro.
Vid ett flertal tillfällen så finner jag mig själv tvivla på hur troligt det är att informationen i boken är helt korrekt, det går in på detaljnivå när den beskriver personerna Jonas träffar på i fängelset samt händelser i Bolivia både medans Jonas befinner sig där och innan. Men när jag läst ut boken stöter jag på en omfattande källhänvisning som innefattar ett tiotal böcker, nästan femtio artiklar, minst lika många dokument samt intervjuer med nästan trettio personer. Markus Lutteman har helt klart gjort sin research inför att ha skrivit den här boken och inte bara nöjt sig med att berätta Jonas historia. Detta är nog den stora skillnaden på när en journalist får för sig att skriva den här typen av bok till skillnad från när en författare gör det. Det gömda är ju ett tacksamt exempel pga all kritik den fått för hur mycket i böckerna som egentligen är sant.
Jag sträck läste ut boken på mindre än ett dygn då det var svårt att släppa boken, för att att få någon att läsa ut en nästan 400 sidors tjock bok på så kort tid så räcker det antagligen inte med en bra historia. Markus lyckas otroligt bra med att blanda bokvärldens berättelse konst med mer journalistiskt "rakt på" berättande. Man slipper halvsidorna med miljöbeskrivningar samtidigt som jag som läsare tycker mig få en ganska bra blick över hur miljöerna ser ut mycket tack vare Jonas egna foton som finns i boken samt de kortare beskrivningarna som jag antar kommer från Jonas eget minne.
Så är det journalistik litteratur eller litterär journalistik? I fallet "El choco" så kan jag inte riktigt komma på ett annat sätt att berätta Jonas historia och ge den rättvisa på annat sätt än i bokform. Samtidigt som Markus i sitt berättande lyckas ge läsaren en inblick i världspolitiken och Bolivias som land. Just för att boken verkar så ärlig utan att försöka romantisera eller överdriva händelser för att fånga läsaren så skulle jag kalla det journalistisk litteratur. Sedan att allt kanske inte utspelat sig precis som det är beskrivit i boken tar jag som givet då det vore omöjligt för Jonas och de andra som blivit intervjuade att minnas dialoger etc precis när man berättar om skeenden flera år tillbaka. Jag ser helt klart bara fördelar med att den här typen av litteratur finns, dels pågrund utav att jag inte ser något annat sätt att göra historien rättvisa men också för att det når mycket fler personer på det här sättet.
Läs den!
fredag 8 oktober 2010
Etik i medierna
Framhäv inte berörda personers etniska ursprung, kön, nationalitet, yrke, politisk tillhörighet, religiös åskådning eller sexuell läggning om det saknar betydelse i sammanhanget och är missaktande.
Så lyder en av reglerna i "Spelregler för press, radio och tv".
Problemet är tyvärr att det inte alltid är helt lätt att säga när denna information faktiskt är relevant, och för vem. I fallet med den 26-åriga mannen som mördades i Malmö har visa tidningar valt att berätta att förövarna var muslimer samt att mannen som mördades var homosexuell, medan andra tidningar valt att inte göra det. Är då detta relevant information?
I detta fall tycker i alla fall jag att det är det. Då det kommit fram att den ena förövaren driver en blogg där han yttrat starka åsikter samt skrivit att det enda naturliga är kärlek mellan man och kvinna. Enligt mig rör det sig då troligen om just ett hatbrott, ingen skulle tveka om saken ifall det istället varit en man som drev en blogg med rasistiska åsikter som mördat en människa av annan etnicitet. Jag har läst och hört personer säga att man inte bör skriva etnicitet i sådana här fall då det ger rasister extra vatten på sina kvarnar etc. Jag kan förstå det resonemanget ifall det rör sig om ett brott där det inte är relevant att nämna. Men i fall som detta tycker jag absolut att det är viktigt att gå ut med all information då det förhoppningsvis kan få människor att inse hur viktigt det är att acceptera olikheter människor emellan.
Jag minns när Anna Lindh dog, då gick visa tidningar ut med information om en misstänkt där de tillslut namngav personen då de kände sig så pass säkra på att det var den skyldiga. Något som aldrig bör göras till personen i fråga är dömd, speciellt när det gäller brott som berör, så som mord, våldtäkt och dylikt.
Varför det blir så att tidningar ibland struntar i dessa spelregler är nog på grund av att det vill vara först med nyheten.
Så lyder en av reglerna i "Spelregler för press, radio och tv".
Problemet är tyvärr att det inte alltid är helt lätt att säga när denna information faktiskt är relevant, och för vem. I fallet med den 26-åriga mannen som mördades i Malmö har visa tidningar valt att berätta att förövarna var muslimer samt att mannen som mördades var homosexuell, medan andra tidningar valt att inte göra det. Är då detta relevant information?
I detta fall tycker i alla fall jag att det är det. Då det kommit fram att den ena förövaren driver en blogg där han yttrat starka åsikter samt skrivit att det enda naturliga är kärlek mellan man och kvinna. Enligt mig rör det sig då troligen om just ett hatbrott, ingen skulle tveka om saken ifall det istället varit en man som drev en blogg med rasistiska åsikter som mördat en människa av annan etnicitet. Jag har läst och hört personer säga att man inte bör skriva etnicitet i sådana här fall då det ger rasister extra vatten på sina kvarnar etc. Jag kan förstå det resonemanget ifall det rör sig om ett brott där det inte är relevant att nämna. Men i fall som detta tycker jag absolut att det är viktigt att gå ut med all information då det förhoppningsvis kan få människor att inse hur viktigt det är att acceptera olikheter människor emellan.
Jag minns när Anna Lindh dog, då gick visa tidningar ut med information om en misstänkt där de tillslut namngav personen då de kände sig så pass säkra på att det var den skyldiga. Något som aldrig bör göras till personen i fråga är dömd, speciellt när det gäller brott som berör, så som mord, våldtäkt och dylikt.
Varför det blir så att tidningar ibland struntar i dessa spelregler är nog på grund av att det vill vara först med nyheten.
tisdag 21 september 2010
Blogguppgift 1
Artikel 1 (http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7820999.ab)
Den första artikeln jag valt är http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7820999.ab som handlar om att Sverigedemokraternas register har blivit hackat och därefter spridits på nätet.
Nyhetsvärdet är givetvis högt, speciellt med tanke på hur aktuellt valet och framförallt Sverigedemokraterna är för tillfället. Men även med tanke på alla turer det varit kring wikileaks och frågorna kring om verkligen all info bör vara fri.
Att Aftonbladet valt att inte beskriva vart informationen finns tillgänglig är enligt mig helt rätt, vad man än tycker om Sverigedemokraternas politik så är det svårt att acceptera den här sortens intrång på folks integritet samt ett brott mot personuppgiftslagen. Att aftonbladet inte hjälper läsarna att ta del av informationen genom att hinta om vart den finns tillgänglig har nog att göra med tidningens moraliska etiska åtaganden där de inte vill hjälpa till att inkräkta på människors integritet. (http://www.miun.se/upload/ITM/Demicom/Rapporter%20pd/DMI-rapport_19_FINAL.pdf sida8)
Det skall tilläggas att de runt 5000 namn som registret innehöll var inte bara på personer som är/vill bli medlemmar, utan även på personer som ansökt om information från deras hemsida. Artikeln känns formulerad på så sätt att den snarare är kritisk till Sverigedemokraternas säkerhet istället för att vara anklagande mot brottet som begåtts. Jag kan personligen säga att jag inte har något problem med detta utan gottar mig lite i alla problem Sverigedemokraterna kan tänkas stöta på. MEN, rent objektivt är det antagligen inte hur aftonbladet skulle ha skrivit artikeln om det rört något av de andra riksdagspartiernas websida. Så jag skulle påstå att tidningens och/eller journalistens egna värderingar väger in på hur artikeln är utformad. (http://www.miun.se/upload/ITM/Demicom/Rapporter%20pdf/DMI-rapport_19_FINAL.pdf sida 7)
Artikel 2 (http://www.expressen.se/noje/extra/1.2145213/michael-c.-hall-om-cancern-jag-var-forbryllad)
Denna artikels rubrik lyder "Michael C. Hall om cancern: Jag var förbryllad. Min första tanke när jag såg rubriken var att Tv-serien Dexters huvudrollsinnehavare nu fått cancer, och var förbryllad över det. Nu var det inte riktigt så det låg till när jag läste artikeln i sin helhet. Michael har haft cancer visar det sig, dock har den redan besegrats och han är frisk. Förvisso hade det varit lättare att förstå rubriken ifall jag redan känt till att Michael haft cancer, men jag finner det ytterst underligt att man inte får reda på att Michael faktiskt är frisk förens i artikelns sista mening.
Mitt egentliga problem med den här artikeln är just att det är en icke nyhet. Michaels cancer är ingen nyhet då han redan är kvitt den och citaten om att han blev förbryllad är också de äldre än artikeln. Denna typ av artiklar är väl förvisso inte direkt ovanliga i tidningar som aftonbladet och expressen då det visa dagar inte finns tillräckligt mycket nytt att skriva om för att fylla ut tidningen.
Jag kan inte riktigt förstå nyhetsvärdet i artikeln då den varken känns ideologiskt färgat (alltså att läsarna bör ta del av nyheten). Och jag kan inte heller relatera till att det är en nyhet som läsarna "vill ha", då jag efter lite sökande i expressens databas fann både artiklar om att han diagnoserats med cancer, samt att han blivit frisk. (http://www.miun.se/upload/ITM/Demicom/Rapporter%20pd/DMI-rapport_19_FINAL.pdf sida7).
Artikelns främsta funktion verkar då vara just utfyllnad där man hoppas att läsare (som jag) som inte har så stort intresse av Michael eller totalt missat nyheten om hans cancer ska se det hela som en nyhet. Då det enda som egentligen är hyfsat nytt med artikeln är ett citat på några ord. Nyheten kommer alltså undan endast på grund utav att den handlar om en såkallad elitperson, trots att den så gott som helt saknar nyhetsvärde.
Den första artikeln jag valt är http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7820999.ab som handlar om att Sverigedemokraternas register har blivit hackat och därefter spridits på nätet.
Nyhetsvärdet är givetvis högt, speciellt med tanke på hur aktuellt valet och framförallt Sverigedemokraterna är för tillfället. Men även med tanke på alla turer det varit kring wikileaks och frågorna kring om verkligen all info bör vara fri.
Att Aftonbladet valt att inte beskriva vart informationen finns tillgänglig är enligt mig helt rätt, vad man än tycker om Sverigedemokraternas politik så är det svårt att acceptera den här sortens intrång på folks integritet samt ett brott mot personuppgiftslagen. Att aftonbladet inte hjälper läsarna att ta del av informationen genom att hinta om vart den finns tillgänglig har nog att göra med tidningens moraliska etiska åtaganden där de inte vill hjälpa till att inkräkta på människors integritet. (http://www.miun.se/upload/ITM/Demicom/Rapporter%20pd/DMI-rapport_19_FINAL.pdf sida8)
Det skall tilläggas att de runt 5000 namn som registret innehöll var inte bara på personer som är/vill bli medlemmar, utan även på personer som ansökt om information från deras hemsida. Artikeln känns formulerad på så sätt att den snarare är kritisk till Sverigedemokraternas säkerhet istället för att vara anklagande mot brottet som begåtts. Jag kan personligen säga att jag inte har något problem med detta utan gottar mig lite i alla problem Sverigedemokraterna kan tänkas stöta på. MEN, rent objektivt är det antagligen inte hur aftonbladet skulle ha skrivit artikeln om det rört något av de andra riksdagspartiernas websida. Så jag skulle påstå att tidningens och/eller journalistens egna värderingar väger in på hur artikeln är utformad. (http://www.miun.se/upload/ITM/Demicom/Rapporter%20pdf/DMI-rapport_19_FINAL.pdf sida 7)
Artikel 2 (http://www.expressen.se/noje/extra/1.2145213/michael-c.-hall-om-cancern-jag-var-forbryllad)
Denna artikels rubrik lyder "Michael C. Hall om cancern: Jag var förbryllad. Min första tanke när jag såg rubriken var att Tv-serien Dexters huvudrollsinnehavare nu fått cancer, och var förbryllad över det. Nu var det inte riktigt så det låg till när jag läste artikeln i sin helhet. Michael har haft cancer visar det sig, dock har den redan besegrats och han är frisk. Förvisso hade det varit lättare att förstå rubriken ifall jag redan känt till att Michael haft cancer, men jag finner det ytterst underligt att man inte får reda på att Michael faktiskt är frisk förens i artikelns sista mening.
Mitt egentliga problem med den här artikeln är just att det är en icke nyhet. Michaels cancer är ingen nyhet då han redan är kvitt den och citaten om att han blev förbryllad är också de äldre än artikeln. Denna typ av artiklar är väl förvisso inte direkt ovanliga i tidningar som aftonbladet och expressen då det visa dagar inte finns tillräckligt mycket nytt att skriva om för att fylla ut tidningen.
Jag kan inte riktigt förstå nyhetsvärdet i artikeln då den varken känns ideologiskt färgat (alltså att läsarna bör ta del av nyheten). Och jag kan inte heller relatera till att det är en nyhet som läsarna "vill ha", då jag efter lite sökande i expressens databas fann både artiklar om att han diagnoserats med cancer, samt att han blivit frisk. (http://www.miun.se/upload/ITM/Demicom/Rapporter%20pd/DMI-rapport_19_FINAL.pdf sida7).
Artikelns främsta funktion verkar då vara just utfyllnad där man hoppas att läsare (som jag) som inte har så stort intresse av Michael eller totalt missat nyheten om hans cancer ska se det hela som en nyhet. Då det enda som egentligen är hyfsat nytt med artikeln är ett citat på några ord. Nyheten kommer alltså undan endast på grund utav att den handlar om en såkallad elitperson, trots att den så gott som helt saknar nyhetsvärde.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)